onsdag 28 oktober 2009

QUARTZO


Försälningschefen försöker lite fint förklara att min utvalde inte var en "varmanshäst".Antar att jag inte var sinnebilden av en ägare till en skräckslagen "Lus" stället för att ifrågasätta min ägande-potensial sa denna kloka mäniska så här i stället : Ta nu med dig hästen i träns o gå en promenad, släpp sedan ut honom i en hage o beskåda hans "damp".
Hon berättade att när hon hittat Quartzo i Portugal var han en svårt misshandlad hingst hos en amatörtjurfäktare.
Men han var godkänd hingst med hyfsad bedömmning, o hon hade precis som mig sett något fängslande i hans ögon.
Quartzo o jag gick på promenad, lite bökigt o besvärligt var det då han hela tiden fjärmade sig ifrån mig, han blev introvert o gick sin egen promenad.
Tog sedan av honom tränset o släppte ut honom i en hage.
Dampen trädde genast i kraft, o han sprang, gjorde alla skolor över mark, o sprang mera o mera, mest i cirklar. Efter 4 timmars försök att få kontakt o fatt på vilden med assistans av nästan hela Helmers "besättning" lyckades vi få tag i en väldigt uttröttad häst.Då var de mesta av saluhästvisningen slut, så så många andra "lusar" hann jag inte se. Men det räckte med det jag sett, kan inte påstå att jag kände mig det minsta avskräckt. Quartzos register i hagen hade tjusat mig ännu mer.

måndag 26 oktober 2009

NY HÄST


Efter att legat totalt utslagen i förtvivlad sorg i flera veckor, kröp hästabstinensen över mig.

Att ha häst, kräver att man står på benen och man känner sig behövd.

Började ett frenetiskt sökande på nätet. En ny lipizzaner var vad jag vill ha.

Det fanns inte många till salu då, mest oridna unghästar, vilket jag känner mig för gammal för.

Under mitt sökande fick jag syn på annons om salu hästvisning i Strängnäs på Helmers Ridcenter.

Helmers är specialiserade på Lusitanos, importerar, utbildar, säljer o bedriver undervisning, med bara lusitanos.

Hade sett dessa vackra hästar på föreställningen Levade som Helmers arrangerade i samarbete med Bronett. Väldigt vackra som sagt, men lite väl ädla o högtempade i mitt tycke.

Lyckades lura med familjen på weekend i Strängnäs, med boende på Helmers.
Skulle "bara" fördriva några dagar med att kika på fina hästar-hmmmmm

Installerade o på rundvandring i stallarna fick jag syn på ett litet sagoväsen. De mest sorgsna, vädjande, o vackraste ögon jag nånsin sett mötte min blick o jag säger som kungen : det sa bara klick !

Förälskelsen var total inom ett par sekunder.
När Lennart talar om för den portugiska kocken som kommer ner i stallet att :
my whife is in love in this horse, svarar han : o sorry, he is already sold.

Lämnar min familj åt sitt öde o ägnar kvällen åt närstudier av denna magiska varelse.

Följande dag när det är dags för visning av saluhästar får jag kontakt med försäljningschefen, o bedyrar min kärlek för denna lilla häst. Åter igen får jag förklarat för mig att han redan är såld.
Hon försöker tala om att det under dagen kommer att visas många fina o bra hästar.
Född tjurskalle som jag är, ger jag inte upp. Tjatar därför vidare om att det är honom jag vill ha o ingen annan.

fredag 23 oktober 2009


MITT AVSKEDSBREV TILL SMULAN


Nu slipper vår avgudade lilla lipizzanertjej ha ont i sina små ben nå mer. Hon gjorde sin sista capriole in i himlen idag.

Vi är förtvivlat ledsna, men var skyldig henne detta fruktade beslut.

I det sista årets grå sörja av sorg har min häst nästan betytt allt.

Utan henne hade jag inte stått på benen idag.

jag är henne oändlgt tacksam, för det enorma stöd hon varit.

Hon har med sina kloka sammetsögon "bjudit in" mig för att gråta i timmar i hennes ljuvliga päls, hon har tålmodigt stått alldeles stilla och låtit mig dränka hennes hals i alla mina tårar.

Vi har tillsammans fortsatt med vår träning, då hon alltid gjort sitt bästa. Timmar då tiden stått helt stilla och den hårda världen omkring oss totalt försvunnit. Timmar då hon o jag, för mig varit

det enda exsisterande i hela universum. Timmar då jag tankat för att orka stå på benen ett tag till. Vem vet hon kanske härdade ut för min skull, med sitt stora hjärta skulle det inte förvåna mig. Smulan har gett mig så mycket mer än vad man kan begära av en häst. jag älskar henne så otroligt mycket- vilket jag tror att hon hann känna under de åtta underbara år vi fick tillsammans.

HUR GRYMT KAN LIVET VARA ?

I januari 2006 fick vi ta ett smärtsamt farväl av vår älskade hund då hans gamla kropp inte orkade mer. I februari samma år blev den värsta mardrömmen vår verklighet, vår äldsta son dog, vår älskade avgudade Johan 32 år o 2-barns far. Den smärtan som man får bära resten av sitt liv då man mist sitt barn kan ingen föreställa sig, om det inte är självupplevt. Tiden läker alla sår säger man så är det inte för oss.

Det har gått 4 år sedan Johan dog o smärtan, o saknaden finns med varenda vaken sekund.

Efter 1 år i en grå sörja av sorg, slog verkligheten med sin grymhet till igen.

Jag fick ta det fruktade beslutet att avliva min älskade häst. Smulan hade en bedrövlig förslitningsskada i sitt ena framknä, hon började få ont o tappade livsgnistan.

Den fruktade dagen anlände och Smulan fick somna in 21 år gammal.

SMULAN (PLUTO JALA IV)



Smulan kom, sågs o segrade, men inte på en gång.
Efter 3 år med svett (okunskap), blod (många avåkningar) o tårar, hittade vi lösningen på vårt gemensamma liv. Hade börjat intressera mig för den s.k akademiska ridningen. Läst Bendt:s böcker o varit på några clinics med Carina Eriksson (senare fru Branderup) också Lipizzanerägare. Blev fascinerad av tankesättet o hela livsfilosofin kring läran.
Tyvärr fanns det ingen i min omgivning (trodde jag) som hade en susning om AR.
Men så en väldigt vacker sommardag, möter Smul o jag en tjej på en islänning med akademisk utrustning. Självklart fick hon göra halt o berätta hur det kom sig. Till min stora lycka visade det sig att det nyligen kommit igång en grupp som varje månad skulle träna för Katrin Wallberg, en av Bendts elever. Anmälde mig på ståeende, eller nja sittandes fot till denna församling.
I hela 5 år hann Smulan o jag träna för denna fantastiska tjej. Smulan utvecklades alldeles otroligt. Hon blev en mycket vacker, stolt o vältränad häst. Hon gjorde jättefina travskolor,
galanta piruetter, fin skolgalopp, o piaff som var snudd på färdig innan hennes åldersförslitningar satte käppar i hjulet.
Det här sättet att träna, gjorde Smul till en lugn trygg häst, så mellan varven i den seriösa träningen kom vi så långt i vår relation att jag kunde rida henne (visserligen inomhus) helt naken
utan både sadel o träns. Ett sådant förtroende blir man väldigt mjuk i hjärtat av.

onsdag 14 oktober 2009

LIPIZZANER

Vi gav upp tanken på en PRE. Började letandet igen.

Lipizzanern en ras jag inte visste mycket om, mer än att dom finns på cirkus och vid spanska ridskolan.

Lipizzanen fanns i alla fall i Sverige,så jag gick med i Lipzzanersällskapet o fick deras medlemsblad, där det fanns en del till salu. De flesta bara körda o oridna. Hittade till slut ett 12-årigt sto i södra sverige. Tog kontakt med uppfödaren o allt lät bra. Med stor spänning o stora förväntningar begav vi oss för att träffa det tilltänkta objektet. Min besvikelse blev stor vid mitt första möte med Smulan (Pluto Jala IV), hon var den fulaste häst jag nånsin sett, tjock, svankig, omusklad o inte speciellt trevlig. När vi ändå hade åkt så långt skulle vi självklart rida, å ojojoj nu blev det annnat ljud i skällan. En så otroligt smidig, balanserad, o taktfast häst hade jag aldrig suttit på.
Det kändes unikt, nåt jag gärna ville uppleva varje dag.

Är idag väldigt glad, över min blåögdhet, o obefinliga erfarenhet av hästägarlivet.

För Smulan hade knappt någon broms, o bara en växel, full fart framåt totalt utan lydnad.

Men känslan var fantastisk, ville gärna ha den med mig hem. Min make blev väldigt tilltalad av prislappen : 20.ooo:- så han övertalade mig att henne ska vi ha.