Klagolåt från Jämmerdalen.

Long time no see, som nån annan bloggande vän uttryckte det. Å det är väl så det är för de flesta den här årstiden. Man har fullt sjå med att överleva i denna bistra vargavinter.
Den lilla energi man har går åt till "måsten", o man spritter ju inte precis av en massa blogg-energi.

Kan kallt konstatera att jag är den mest självduperande människan i ett par ridstövlar.
Varenda dag på jobbet sitter jag o längtar efter kvällens ridtur, när så kvällen kommer o mörkret har lagt sig o tempen fallit ytterligare några grader, har jag minst en miljon ursäkter för att låta bli att äntra min springare. Tänker att : fryser nog ihjäl, Q längtar nog in, plogbilen kanske kommer, Quartzo vill nog hellre klickerträna osv, osv. Snabbt har jag övertygat mig om att slippa undan. Håller nog på att bli gammal o bekväm för jag vet att de kvällar jag inte lyssnar på mina invändningar och faktiskt tar mig ut på en tur, belamrad med el-strumpor, el-sulor o trippla kalsonger njuter både jag o hästen, å jag blir så nöjd över min prestation.
Om jag lyssnar på mitt dumma jag och både tre o fyra dagar hinner passera utan ridning, blir det lite moment 22 av det hela eftersom jag vet att Q får ohanterligt mycket spring i benen, o det blir mer o mer gruvsamt att rasta "den vilde".
Tycker ändå att vår relation går framåt med stormsteg. Hans "dampanfall" har glesnat väsentligt. Han lyssnar så bra på det bästa verktyget jag har : rösten, med den kan jag övertyga honom om att det är lönlöst att börja takta o stressa upp sig. Med några ord kan jag få honom att faktiskt skritta på lång tygel hela vägen hem - en stor seger med denna vintertraumatiska häst.

För övrigt gruvar jag mig för att åter pina mig genom en julhelg. Sedan vår äldsta son dog för 5 år sedan har detta blivit den tyngsta helgen av alla. Även om Johan är med oss varje vaken sekund blir längtan o sorgen snudd på ohanterlig just under julen då ändamålet är att samla familjen.
Känner mig ändå lyckligt lottad som har mina 4-bentingar, dom blir till en oändlig källa till tröst.
Dessutom kommer mitt minsta barnbarn Elvis att lysa upp min tillvaro hela julhelgen.
Avslutar med att önska mina vänner en :

GOD & SKÖN och KÄRLEKSFULL JUL!

Ryttarstigens Duca

Visserligen är detta Quartzos blogg, men eftersom hunden Duca ingått i hans flock sedan Q kom till oss, tycker jag gott att han också kan få vara med på ett hörn.
Före mitt nuvarande hästliv, var jag en mycket aktiv hundmänniska, och satt på div. stolar i den lokala brukshundklubben, jag var aktiv tävlingsförare och hade vid tillfället min tredje Spinone : Angus. Vi bestämde oss då för att skaffa en hund till då vi oftast haft 2 hundar i familjen och sett vilken glädje dom kan ha av varandra. Vi ringde vår favorituppfödare i Askersund och som på beställning hade hon en kull på G.
Vi hämtade hem vårt nya lilla knytte Duca när Angus var 3 år fyllda.
Angus tog snabbt och villigt på sig rollen som storebror. De bägge grabbarna blev ett team som följdes åt i vått&torrt. Dom kompletterade varann väl, Angus var den pigga livliga som tjöt av glädje när apportbocken kom fram medan lugna Duca aldrig skulle förnedra sig till dumheter som lydnadsmoment, spelade liksom ingen roll hur jag försökte motivera honom. Inte ens ICA:s färskaste frolic skulle kunna få Duca att hålla på med sånt "löjl". Han tyckte det var helt ok. att göra ett uppletande o följa ett spår, men sen ville han likt Ferdinand, bara ta det lugnt.
Ombytta roller blev det när skidor, sparkar och dragselar kom fram då var det Duca som tjöt av glädje medan Angus var mest likgiltig. När Duca var 7 år fyllda fick vi till vår förtvivlan låta vår Angus somna in för gott i våra armar 11 år gammal. Duca var plötsligt ensam, men eftersom han alltid varit en väldigt trygg individ,bekom det honom inte speciellt.
Tvärtom tyckte han nog att nu var det hans tid att få bre ut sig och ta plats.
Vid denna tidpunkt hade mitt hästliv tagit fart, så Ducas andra hem blev snabbt stallet, där han stortrivdes. I stallet fanns många småtjejer som gärna klappade o kliade.
Duca har varit en fantastisk "häst-hund" att ha med sig på ridturer i skogen. Han har alltid hållit sig framför mig och hästen och har stigen delat på sig har han stannat och "frågat" vilken stig vi ska fortsätta på. Vi fick två underbara somrar i skogen tillsammans Duca,Quartzo o jag, innan Ducas pålagringar i både bog o höft satt in.
Vi fick trappa ner på hans fysiska aktiviteter o se till att hans morgonmacka alltid innehåller en nypa glucosamin.
Idag är Duca en underbar gammal farbror på 12,5 år.han hör det han vill och ser lite dåligt,han har upprättat en del egna regler i senilitetens tecken.
Det är han som bestämmer var vi ska promenera o hur länge.
Han har likt en gammal gubbe ett nyväckt intresse för sötsaker, som han stjäl!!
En liten procedur har han i den dagliga verksamheten, när vi varit på kvällens sista "pinkrunda" stannar han i hallen och tittar ömsom på mig o ömsom på proppskåpet där han vet att matte har en skattgömma. Han piafferar som en värsta Grand Prix häst till jag tagit fram ett grisöra eller nå annat gott ur gömman.
På kvällarna ligger han med mig i soffan eller nedanför och kräver bestämt att matte ser till att klia& pilla oavbrutet. När han somnat o snarkar högljutt o jag i min enfald tror att jag ska få slippa en stund, tvärvaknar han och stirrar uppfodrande: fortsätt!!!
Det sista jag gör varje morgon innan jag beger mig till jobbet är att ge Duca en puss på nosen och tala om att: vi kommer snart.

Och varje morgon kommer en tår av tacksamhet att vi fått ytterligare en dag tillsammans.

Den "skämmiga" stordolmen

Tillhör kategorin hästägare som tycker att det kan vara väldigt roligt att göra nåt annat med min kära häst än att rida. Därför bestämde jag mig i går kväll för att ta en promenad med Quartzo bort till träningsplanen. Ville testa att sätta ett vanligt bett i munnen på honom, då jag upplever att det kan vara lite svårt att få igenom den ultimata böjningen på stången.
Provade detta för något år sedan med totaltfiasko då Q fick kväljningar o bara ville spotta ut eländet jag stoppade i munnen på honom. Misstänker att han under sina 8 år i Portugal aldrig haft kontakt med ngt. annat än en stång.
Gårdagens reaktion förvånar mig. Bettet jag använde mig av är ett sånt där fiffigt bett som snurrar runt sig själv, alltså utan nötknäppareffekt. Han småtuggade vid den första kontakten o tyckte sedan att det där var väl ganska o.k. Kunde via sytrådstag i tygeln få eftergift, så långt var allt väl. När vi sedan skulle försöka jobba lite, krullade han ihop sig totalt. han hade inte mista lust att söka efter något stöd? provade en stund men då han inte ville jobba rätt med sin kropp la jag snabbt om kvällens planer. Vi ägnade oss istället åt en av våra favvolekar, lite seven games, som vi båda tycker är jättekul. Alltid när vi ska leka så plockar Quartzo fram sin "jättedolme"?? hoppas och tror att det är ett tecken på trivsel.
Tycker att det är lite märkligt att jag gamla tanten,upplever det som lite pinsamt då småflickorna på läktaren eller vid staketänden storögt undrar vad det är som "slänger" under magen på honom. Det tar liksom udden av träningen, ingen bryr sig om hur vi tränar, då fixeringen blir stannande vid hans jätteorgan.
fniss, fniss

Singing in the rain

Men hörni, var kommer all negativ energi ifrån?
Det kan väl knappast vara någon nyhet för oss som varit med ett tag att på hösten blir det mörk, kallt och regnigt. Funderar då hur min omgivning hela tiden orkar beklaga sig över detta faktum. En massa negativ energi "haglar" över mig hela tiden med detta ständiga vädergnäll.
En ridtur i spöregn kan om man är rätt klädd vara väldigt uppfriskande, och det blir extra mysigt att komma hem till det ombonade stallet igen.
Uppskattar den varma duschen efteråt, mer den här årstiden.
Och visst är det jättemysigt att tända mycket ljus i mörkret, det blir så fint och man slipper se alla dammråttor som solen med sin urkraft belyser under resten av året.
Dessutom kan man krypa till kojs redan vid 21-snåret och läsa sin favorit bok utan att nån höjer på ögonbrynen.
Men jag är kanske kärringen mot strömmen?

Höstyster eller galen...

Att våra vänner hästarna blir pigga som Ferraris på höstkanten hör till vanligheten har jag förstått. Min kära Q har jag under våra 3 år tillsammans iof. aldrig upplevt som seg och trött.
MEN....nu har galenskaperna återvänt. Quartzo går in i en rädslespiral under våra ridpass då han totalt tappar fotfästet, blir rädd för sig själv och blir onåbar för en förtvivlad matte. Han kastar sig hejdlöst åt alla håll och kanter, han backar omkring och gör tjusiga levader utan att ha någon som helst koll på vart åt det bär. Alla hans överlevnadsinstinkter blir som bortflugna.
Skräckupplevelser för en gammal matte som mig som har förra vinterns knäckta revben färskt i minnet. Har i mina förtvivlade stunder funderat på att sälja Q för att överleva, MEN det går ju inte hur ska någon annan kunna älska min galna häst lika mycket som mig?
Har nu bestämt mig för att hitta alternativ för att lugna ner den lille, då jag med stor besvikelse känner att jag misslyckats med min ambition att inge honom det lugn jag trodde om mig att kunna lyckas med.
Lösningen har blivit lugnande örter. Han får nu sedan två veckor tillbaka Hippo K9:s örtblandning Respons som innehåller lite kamomill och valeriana i kombination med ett magbalsam. Den sista veckan har varit i avsaknad av de totala utflippringarna.
Så det verkar som om örterna gett effekt, han är fortfarande som oljad blixt att rida men de skräckfyllda ögonblicken är borta. Vill ju att han ska komma till nån sorts insikt om att livet inte är livsfarlig att leva,
med lite tur kan örterna var en hjälp på vägen.

Ny medlem i flocken

Fyra veckor har nu gått sedan min stallvärds nya häst Leo anlände. Spännande och nervösa veckor. Var lite orolig när den nye skulle in i hagen då jag egentligen inte har så stor koll på hur Quartzo funkar i en flock, eftersom han aldrig fått ha ynnesten att delta i nån sån.

Leo fick som brukligt i hästarnas värd hålla sig på avstånd och absolut inte närma sig maten.

Quartzo tog snabbt på sig chefsrollen och skickade iväg Leo så fort han försökte närma sig.

I våra mäniskoögon såg det hela ganska otrevligt ut. I hästarnas värld finns knappast begreppet snäll, som vi mänskor så gärna använder i div. tokiga sammanhang.

I hästarnas värld måste man göra sig förtjänt av och visa sig duglig nog för att få delta i flocken.

Så med hjärtat i halsgropen fick vi på avstånd ta del av dramat som efter en vecka ebbade ut, då Leo blev upptagen i flocken och lugnet i hagen återvände.

Idag står tre killar som gillar varandra skarpt och mumsar tillsammans.

Härligt Quartzo är en snäll häst, eller hur var det nu.....

En avslagen FEIRA...

För tredje året i rad har jag i helgen besökt årets Lusitano Feira, å jag blir förvånad.
För mig känns det som detta årliga återkommande evenemang borde vara årets höjdpunkt för alla Lusitano lovers. Tyvärr så känns det mer som en tillställning som håller på att självdö :(
Första året vi besökte Feiran var det fart och fläkt, massor med vackra "Lusar", många duktiga ryttare och tränare som hade uppvisningar, och framförallt en uppsjö fantastiska portugiser som vet hur dessa underbara hästar ska ridas.
Vet inte vad som händer i den svenska Lusitanovärlden, känns som om jag missat något väsentligt, eftersom årets tillställning var ganska trist och tråkig.
Endast ett fåtal, hade slutit upp till årets Feira. Läktarplatserna gapade oroligt tomma, och i ridhuset hände inte så mycket upphetsande.
Lördag var det kvalitetes bedömningar, utställning och saluhästvisning. Ungefär samma hästar gick in o ut i de olika klasserna, å många var de inte.
Tre tappra ryttare byggde en WE bana och förklarade och visade hur en tävling går till.
Söndag stod dressyrtävling på programmet klasser från LB:3 upp till St. Georg.
En samling ryttare gjorde vad de kunde med sina ystra hästar.
Den största behållningen för mig av helgens upplevelser är väl att jag kan konstatera att Quartzo är en fullständigt normal Lusitano. Av de ca 10 startande "Lusarna" i dressyren var det endast 2 st. som höll sig "på mattan" under hela programmet, de andra gjorde precis som Quartzo brukar göra, hoppade, studsade, o stod på bakbenen. En sak till kunde jag snabbt konstatera med mina väldigt partiska ögon, jag har en fantastiskt vacker och "väl ihopkommen" Lusitano,

å är så glad att det är honom jag har.

Jobbigt och alldeles UNDERBART!

Lite underligt att någonting så underbart som att rida sin häst ibland kan kännas så motigt.
När jag känner mig trött och sliten kan det kännas väldigt jobbigt att se till att kära Q får sin dagliga stimulans.

Men jag vet ju att när jag väl sitter på hans rygg så njuter jag av det VARJE dag.
Idag längtar jag verkligen.

Sänka höfter o rotera bogar

Vår kära fröken Katrin har varit på "uppgraderingsutbildning" hos Bendt Branderup.
Vi är så tacksamma, för oj vad mycket nytt vi har fått lära oss på helgens kurs.
Nu är vi inne på det verkliga finliret.
Att sänka våra höfter i rätt läge för att påverka rotationen i hästarnas bogar, var inte alldeles lätt.
Dom få steg jag lyckades var underbara, då jag kunde plocka bort alla andra hjälper o ändå ha Quartzo spårandes o böjd på volt, enbart via sitsen.
Nu vet jag vad vi ska träna på till nästa gång fröken kommer.
Men först av allt måste jag ta itu med "gammkroppen" som spjärnar emot o gör ont.
Som hjälp på vägen ska vi AR-tanter nu gå en kurs i yoga.
På sidan om ska vi dansa afrikansk dans.
Oj vad lösa o fina vi ska vara i höfter o ben till nästa kurs. (hoppas jag)

VARNING FÖR BLÄNDNING......

om ni passerar stall Risgränd.
Ett mer skinande rent stall tror jag inte finns i dessa trakter, efter "skurkärringarnas" härjningar i helgen.
Inte minsta lilla pinal kom undan en duvning av skurborsten.
Allt från små Idomintuber, broddlådor, trasiga mankammar osv blev rengjorda.
Vi bar ut stallets innehåll på gården. Sen kavlade vi upp ärmarna och angrep tak, väggar o golv
med såpa, skurborstar och högtryck. Sen var det var med stor glädje vi samklang utbrast:
Jössös vad fint det blev.
Tror vi hädanefter måste ta av oss skorna innan vi går in i stallet.
Å hästarna kommer att få totalt bajsförbud på de fina golven.

En väldigt finurlig SADEL är min!

Att associera sadlar med blöjor o pizzerior tror jag, att jag är ganska ensam om, men det har varit min kranka verklighet.
Efter att ha varit djupt ner i sadelträsket med Smulan som var svankig, bukig o utan manke o helt hopplös att hitta sadel till. Jag provade en 6-7 st. olika saker på hennes rygg, och till slut hittade vi det ultimata till henne, en bomlös Espaniola.
När jag sedan la den sadeln på Quartzo som har en helt annan rygg, sa han snabbt ifrån.
Kom med min magra plånbok över en härligt demo ex. av den iberiska sadeln Deuber Classica.
Qurtzo och jag trivdes med den, visst var den i rymligaste laget, men jag tänkte att med vår typ av träning skulle han snart bredda sig i den. Medan jag väntat på breddningen har jag kört med en nödlösning. Har haft ett fiffigt ullschabrak med istopps fickor, där pulade jag in en dubbelvikt blöja av den minsta sorten, o sadeln låg genast bättre.
Gav till slut upp den 3-åriga nödlösningen då jag under ett kurstillfälle fick provrida en annan sadel.
Fick en helt ny häst, vilken upplevelse!!
La ut min kära sadel på blocket o fick snabbt napp. En tjej i Mockfjärd ville ha den o jag skickade den mot "postförskott" med Bussgods. 2 dagar efter fick jag ett mail o en bekräftelse på att sadeln var utlöst o till belåtenhet. Började genast "googla" för att hitta den nya ultimata sadeln till "prinsen". Väntade bara med behärskat lugn att sadelpengarna från mockfjärd skulle angöra mitt konto. Jag väntade o väntade , jag väntade en vecka, 2 veckor. Den tredje veckan började det osa bränt i Lögdö. Upphetsad till vansinne över mina försvunnena pengar, ringde jag Bussgods. Då visar det sig att bussgods ombud i Mockfjärd är pizzeria Jerusalem (lät våldsamt förtroende ingivande). Det måste ha varit tungt för pizzerian under sommar veckorna eftersom dom inte hade råd att betala mig MINA pengar. Nåväl till slut fanns dom där på kontot o jag hade hittat en drömsadel. Eftersom jag aldrig vill hamna i sadelträsket nånsin mer har jag nu invensterat i den fiffigste av alla fiffiga sadlar. En sadel ifrån Amazonas med ställbart framvalv!
Sadeln kan lätt justers med en nyckel med bomvidd från den allra smalaste till den vidaste.
Kan ha nyckeln i bakfickan o skruva nå varv ifrån sadeln om jag tycker att den ligger fel.
Så nu så kan Quartzo bli smal, tjock, välmusklad eller omusklad (hoppas jag att jag slipper) utan att sadeln inte passar.

BADGLADA HÄSTAR...

Quartzo och Cappe fick ta sig ett välbehövligt kvällsdopp i Ljustorpsån i går å dom njöt lika mycket som mattarna.

EN BILD SÄGER MEST....

Denna undersköna lilla fröken vid namn Karin, var vår yngsta deltagare på vårt ridläger.

Backspegeln text understryker verkligen vår devis, även om inte alldeles på samma sätt som det åsyftar.

På läger i en stekpanna

Q o jag på väg till dagens övningar När vi går över Lögdöbron får vi syn på det här plaskande gänget

För att ära den publikfriande Lögdödagen, klädde sig Kristin o fröken Katrin i sina finkläder

Fina Lisa och Lukas blev förstårs också en publikmagnet

Så var årets "husmorsläger" avverkad. En otrolig hetta "lägrade" oss i 4 dagar, det har verkligen känts som att rida i en rykande het stekpanna med höga kanter, då inte en enda vinpust kom åt oss på ridbanan. Solen var inte bara varm utan den brändes rejält - phu!
Men varken ryttare eller hästar klagade, eftersom det som vanligt var så roligt, mysigt och stimulerande Som tur är har vi Ljustorpsån på promenadavstånd, och den "befolkades" kan jag säga. Det var ett evinnerligt rännade av ryttare o hästar ner till den svalkande ån.
Att jag ridit åtta pass de sista 4 dagarna, känns litegrann i "gammkroppen" , tror att även kära Q som jobbat så bra har lite träningsvärk.
Lägerstämningen ifann sig snabbt, lugn och fokusering, varvat med fnitter och kalorier.
De mest upprörande upplevelserna stod Q för, först fick han tjusig på- hälsning i sin hage av ett litet nätt fullblodsto i högbrunst, han blev lite till sig i trasorna eftersom han varit hingst så länge i livet. Matten till stoet tyckte att det var synd att han inte hade bollarna kvar.
Andra gången jag fick lite hjärtflimmer var när Q, rymde ur stallet o drog till herrgårdsparken för att käka vitklöver, han tyckte nog att han passade väldigt bra in i den miljön ;)
Tror eller vet att även åhörare, tyckte att vår kurs var kul o stimulerande att kika på.
De deltagande hästarna var från 2 till 21 år, och i fem olika raser. Därför blev träningspassen högst varierande. Från den lilla 2-åringens lyckade försök att i kapson gå böjd på voltspår, små
snälla försök till skolor med bogarna på plats. Till "gammhästarna" som fick prova på att bli ridna i enbart halsring. Ingen vanlig NH ridning , utan även där med böjning, ställning o skolor, vilket fungerar utmärkt på de skolade hästarna som är vana att lyssna på våra vikthjälper.
Vi vanliga dödliga övade mycket på längning, samling i skolor med stora krav på bogarnas placering och längning framför manken.
Sista dagen när våra hästar var uppmjukade blev det till vår stora glädje mycket galoppträning.
Våran fröken Katrin Wallberg är en enorm hjälte som stog i stekand sol 8-10 timmar om dagen, o ändå har ett engagemang som inte är av denna värld. Hon brinner för oss allihopa.
Man såg tydliga resultat hos ekipagen efter 2 dagar o på den 4:e var resultaten helt lysande.
Det är dyrt att träna men det är värt varenda "sekin". Katrin har förmåga att ge en de små nycklarna man aldrig skulle hitta själv. Önskar mig verkligen en alldeles egen hopfällbar Katrin i fickan att ta fram varje gång Q o jag ska träna. Som ni hör är jag såå jättenöjd med resultatet av vårt läger. Tyvärr har mina nya nycklar en viss tendens att försvinna eller åtminstone blekna med tiden.
Men som tur är är det dags igen i slutet av augusti- längtar redan!

Bilderna har jag lånat av Kristin Nordling- Tack!

Planer som gick i lås nästan....

Efter att ha gosat med maken, var det dags för den planerade morgonpromenaden i solig skog med glada hundar

Några timmars pyssel med Quartzo alias
Darth vader fick smaka sommar primörer

En frisk vind tog iväg oss på en härlig kryssbog. Men då började det att åska, så seglingen fick ett abrupt slut. Upplever att metallmasten som pekar upp i skyn, formligen ropar efter blixten. Så jag tvingar kapten att snabbt angöra första bästa brygga.

Närmsta grannar blev en Skarv holme.

Dessa fascinerande fåglar med oförtjänt dåligt rykte, levde rullan.

Känslan av fotbolls VM, infann sig, då dom trumpetade som en värsta vuvuzela-publik.

Lagomt till grillningen anlände det sedvanliga midsommarvädret, så det blev till att grilla under paraply, men man har ju vanan inne, så "nema problema"

Vi fick kura skymmning i båten. Så mitt efterlängde midsommarsällskap fick bli blöta hundar och.....

och Husse-Kapten.
Vi spelade lite T.P och några plumpar och det måste väl få räknas som spel.

Vi fick i alla fall avsluta midsommarafton med att ära solen med vår närvaro till den försvann bakom bergen. Är tacksam över en härlig dag, även om allt inte blev precis som jag planerat .









SKEPP O HOJ!

GLAD MIDSOMMAR!

Ta dagen som den kommer, säger den lediga och visa.

För mig som är en stor midsommaranhängare, tycker jag att den helgen är årets höjdpunkt.

Upplever ett ljuvligt, romantiskt skimmer. Naturen visar upp hela registret av ögonfröjd.

Människor är glada i sin varande eller kommande semester. Djuren i skogen och i hagarna verkar må som bäst. Det finns all anledning att fira.

Därför vägrar jag att ta dagen som den kommer i alla fall den kommande helgen.

Planerar så gärna! Går planerna i lås får jag

vakna med en frisk kropp med sol o fågelkvitter och med en varm gosig man vid min sida.

2 kalla hundnosar som pockar på långpromenad i den sommarskrudade skogen.

En lååång frukost med fil & jordgubbar.

Flera timmars umgänge med min vita springare.

En härlig och hett efterlängtad (förra sommaren satt kapten i rullstol) seglats i friska vindar.

En middag i glada vänners lag med de sedvanliga tillbehören, fortsättning med lekar och spel ute i naturen. Avslutar gärna natten med vindrickar fnitter på en strand, ända till solen försvinner.

Kryper till kojs i en skönt vaggande båt.

För att få uppleva min drömdag krävs lite planering, och det är det jag precis gjort.

Så kära vänner, hoppas att ni får samma underbara midsommarafton som jag tänker ha.

Se till att ära solen med er närvaro, så länge den är med oss.

MIN LJUVLIGA SOMMARHÄST HAR ÅTERVÄNT

I går var kära Q o jag ute o skrittade i en o en halv timme på LÅNG tygel, en stor bedrift av min eldiga Lusitano. Inte ett enda taktsteg, under turen.
Åååh vad jag njuter!!! nu är Q sig själv igen, den häst jag drömmer om hela mörka vintrarna.
Man hamnar i ett tranceliknande tillstånd när man kan känna en avslappnad, skönt frustande häst
lyckligt skritta vägen framåt.
Tja, framåt är väl att ta i. Quartzo har nån slags fågelhunds-gen i sig tror jag eftersom han gärna
gör slag från den ena sidan vägen till den andra. Han tycker mycket om att stanna o titta på utsikten, å det gör han ungefär var femte meter, han stannar o tittar ut över nejderna en stund, sen lufsar han vidare. Mitt tålamod får välbehövlig träning. När stressen överfaller mig, o jag tycker att det borde räcka att stanna åtminstone var 10 m. brukar jag tänka, att han varit utomhus i 3 av sin 13 år. han har samma erfarenhet som en väldigt ung häst o har massor att kolla upp å då blir jag lugn igen. Lite kul är det att man fått lära sig att hästar måste få kolla saker ifrån bägge håll för att båda hjärnhalvorna ska förstå. Tror inte Quartzo vet nått om det, för när vi vänder hemåt ökar han farten, skrittar i friskt tempo rakt fram utan att stanna. HEHE

LYCKLIGA HÄSTAR

Då var stolp uppsatt, tråd dragen, vatten påfyllt.
Så igår kväll fick "finpojkarna" provsmaka sitt sommarbete- YYYIIPPPIEEE

Från håglös till Jättepepp ! AR-träning i maj

Helena och det 4-åriga fullblodsstoet Tequila, en blivande fälttävlanshäst var med oss för första gången

Skifa en rutinerad dam som varit med sedan begynnelsen blir med ålderns rätt lite trött, när matte Gunnel har kört ett pass med henne

Kristina o hennes egenuppfödda Ást, ekipaget tillhör kärntruppen och har avlagt väpnarprovet och longerprov för Bendt Branderup. Sällan ser man en islänning i en sån suverän form

Tina o hennes nodiskille var med oss för andra gången. Han ska bli stark o smidig för att kunna springa fort på trave

Fina Lisa med sin fina Lukas (fredriksborgare) tränar skolor, samling o längning vid hand

Här kommer kamrat Carina , som drog igång den här träningsgruppen för en sisådär 6-7 år sedan. Hon rider sitt islandssto Gaeva som är 20+. Hon har också med sitt "nyförvärv" Karolinerhästen (PRE+nordis) Perlina 2 år, som för första gången deltog med bravur på kursen. Carina har avlagt väpnarprov o longerprov för Bendt Branderup

Nu håller tant (jag alltså) på att bli gammal och glömsk. Det är bara en månad sen jag tränade för Katrin, men hade redan glömt hur infernaliskt kul det är.

Så jag var ganska missmodig när jag skrittade ner Quartzo till fina Lögdö bruk på lördagmorgon.

Den sista tidens träning har inte gått nå vidare, vi har stått o stampat o inget särskilt har förbättrats. Det känns lite "skämmigt", när Katrin vill checka hur vi skött vår "läxa".

Varken jag eller Quartzo har varit särskilt taggade under en tid.

Vårt vardagsliv har fungerat utmärkt, men läxan har varit motig.

Öppnade vårt träningspass med att skylla på Quartzo, "ähh han kan aldrig slappna av, jag blir bara frustrerad av att försöka"

Ett solklart bevis för att hästar begriper mer än vad man tror fick jag genast bevis på, när vi startade vårt ridpass, Quartzo var såå lugn, fokuserad, och koncentrerad.

Å himmel o pannkaka, vad roligt det blev. Alla helgens 4 ridpass blev precis lika roliga.

Å ni vet hur man känner, hur man mjuknar i magen, o hjärtat slår några extra slag av lycka, när allt fungerar. Hade nog nästan samma känslor förra gången för en månad sen på Katrinträningen men det hade jag som drabbats av gammeln redan glömt.

Tänker nu visa lite bilder ifrån helgens övningar.

Schlåssa- är dålig på funktionerna, så bilderna kom först, men spelar roll???

Pssst. självklart är ingenting Quartzos fel, det är min egen fokusering som dallrar

Det är mycket nu...........

En stor grushög på gården som ska kärras ut, en sjuk hund som behöver lite extra omvårdnad, en våryster häst som ska tränas, spårträning med kompis hund, en båt som ska vårrustas, sommarhagar som ska stängas, ett hus som ska målas listan är oändlig.

Ett märkligt vårfenomen, när ljuset återvänder ska ärmarna kavlas upp, och det ska spottas i nävarna. Tänk att det verkliga livet kan pocka på så väldigt att man knappt hinner med det "världsviktiga" statuppdaterandet och bloggandet.
Jobbigt men lite småhärligt ändå.

BLOMMIG HÄST ???

Denna evinnerliga lera, som stjäl så mycket energi och tid- suck!
Håller på minst en timme för att få Q så ren att det går att lägga på sadeln.
Tiden har förmåga att axa iväg på kvällarna, så det känns som en massa dyrbar ridtid blir stulen pga. eländet. Så vad finns då för alternativ till det ständiga rengörandet?
En hästdammsugare vore ju drömmen, men en sådan kostar många pengar.
Min rationella islandshästkompis "tjuvlånade" sin makes industridammsugare, som visade sig vara mycket effektivt på hennes små troll, dom blev visst både smuts och pälslösa. Ett dåligt alternativ till Quartzo. Skulle jag starta och närma mig honom med sån, skulle han antagligen försvinna för evigt.
Överväger en annan metod. Om jag med hovkratsens hjälp drar fåror längs Q:s kropp så kunde jag sedan strö lite blomfrön där, borsta lite försiktigt och blöta på lite grann.
Tror då att Quartzo kan vara väldigt fin om några veckor eller vad tror ni?

Sol och pannkaka

Proppfull med positiv energi o tränarglädje efter helgens övningar, begav Quartzo o jag oss till träningsplan i går kväll. Helt förvissad var jag vad jag skulle "leta efter" nu när jag fått "verktygen" uppdaterade av fröken: Katrin Wallberg.
Började lite försiktigt i skritt på volt för att hitta böjning, ställning och längning.
Tror ni jag hittade nått? Nähädå Quartzo var helt ur gängorna. Han hade inte lust med nått, mer än att springa ifrån arbetet. Provade en liten stund till, men när jag kände frustrationerna komma smygandes bröt jag. Det är väldigt sällsynt att han inte ställer upp på sin matte, men känner att det är helt ok. att han gör det ibland.
Vem vet hur hans dag har varit? På dåligt humör måste alla få vara ibland.
Men lite blåst på konfekten känner jag mig. ÄÄhh "påt i dag igen"

Akademisk Helg

Likt tussilagon dyker Fröken Katrin upp, och en underbar känsla av vår infinner sig.
Redan vid 8-snåret satt jag till häst både lördag o söndag för att skritta bort till Lögdö Bruk. Kallt men så härligt, ni vet "morgonstund har guld i mund", vi stannade o "pratade" med rådjur, tranor och canadagäss.
Eftersom vintern har varit bökig och besvärlig för Quartzo o mig var vi väldigt ringrostiga, när det var dags för oss att äntra träningsplanen. Både Q o jag var lite spända. Efter att ha "fibblat" runt en stund sa fröken att nu får du återgå till ha tyglarna i en hand- huva, tycker att det är besvärligt men efter att provat en stund märkte jag att det var ok. Ni vet hur det är man vill så mycket och gör alldeles för mycket. Med tyglarna i en hand stör jag Quartzo mycket mindre.
Pass 2 satt Katrin upp och kände lite på min fina häst, hon kunde snabbt konstatera att han har mycket saker för sig, han tappar böjning, han tappar ställning, man får hela tiden påminna honom om var man vill ha honom. Lusitanon är som hundarnas Border Collie, behöver mycket stimulans och sysselsättning, och är fulla av egen uppfinnings rikedom, man måste hela tiden förekomma om det ska bli rätt.
Lördagen bjöd på minst sagt växlande väder, regn, snö, sol, hagel och åska!!!
Söndagens träningspass gick bättre, några steg i emellanåt var underbara, och jag behöver inte mer för att bli himlastormande lycklig, då vet jag vad jag ska leta efter och vad vi ska träna på.
Två stora problem har jag, jag vet inte om jag kan skylla på åldern, men jag har så jäkla dålig tajming. Om man ska ge hästen en signal ska det ju ske i alldeles rätt sekund. Upplever att det tar en kvart innan min tröga hjärna hunnit skicka signalerna ut till rätt ställe i kroppen, och då är ju liksom chansen att inverka över.
Mitt andra stora aber är att få med min kropp till vänster, då Quartzo har samma problem, blir problemet dubbelt. Så skolorna blir lite vingliga.
En jätterolig och inspirerande helg har det varit. Så kul att få umgås med likasinnade i två hela dagar. Quartzo har skött sig exemplariskt tänk att jag kan stå med honom lös ute, ta av grimman, tränsa och sadla,och han bara står där så lugn och fin, det tror jag ingen som känner honom hade trott att han skulle fixa för några år sen. Är alldeles mjuk i magen av tacksamhet för den hästen, det är vår och jag känner mig så förälskad i min lilla prins.

Ingen brist på sysselsättning.......

Inkonsekvens måste vara mitt signum. Har aldrig varit speciellt förtjust i varken vita hästar eller vita hundar, speciellt med tanke på vilket jobb man får lägga ner på att hyfsa till deras yttre.............. men jag har nu haft 4 vita hundar och 2 vita hästar på raken ????????
har lite svårt att förstå mig på mig själv.
Livet innefattar ett evigt duschande, svampande, torkande och putsande, vilket mina djur avskyr o därför brukar dom snabbt återställa sig till ursprungsskicket dvs. dom rullar runt i grus, lera o allehanda äckel vid första chans.
Å helt i linje med allt opraktiskt, vill jag gärna rida i svarta kläder, som är så snyggt på en "vit" häst. Men ni föstår ju själva hur snygga dom är nu i vårfällnings tider.
Som pricken över i har jag vitt ludd på insidan benskydden.
Så nu undrar jag hur dum får jag vara?

Ingen morotsstrech igår

Eftersom Q är ny vaccinerad, tog vi bara en liten skritt sväng igår.
Tillbaka i stallet gjorde jag som jag alltid gör på min equiterapeut inrådan, jag morots-stretchar.
Tar en morotsbit o drar den efter sidan. Har gjort så länge så han kommer ända bak till länden, där han får ta den, så gör jag likadant på andra sidan, avslutar med att han får ta en mellan frambenen så att han får stretcha ryggen.
MEN.. igår kom han ingen vart, han böjde huvudet till bogen sen var det tvärstopp.
Provade framåt, men åt det hållet ville han inte ens prova!
Hypokondriker som jag är höll jag på att få hjärtstillestånd, ropade på Camilla - kom hit Quartzo är sjuk!!!!!!
När jag lugnat ner mig, o hjärnan trillat på plats igen kom jag ihåg att han faktiskt är ny vaccinerad. Kunde inte riktigt lita på att det var så enkelt. Så när jag kom hem "googlade" jag på preparatet han fått, å jorå i undantags fall kan viss stelhet uppkomma. Kände mig ändå inte riktigt nöjd. Ringde därför min eminenta equiterapeut Lisa o förklarade läget. Lisa kunde inte hålla sig för skratt : men mia, självklart reagerar din lilla superkänsliga häst även för nålstick.
SKÖNT- i morgon funkar det nog igen