Long time no see, som nån annan bloggande vän uttryckte det. Å det är väl så det är för de flesta den här årstiden. Man har fullt sjå med att överleva i denna bistra vargavinter.
Den lilla energi man har går åt till "måsten", o man spritter ju inte precis av en massa blogg-energi.
Den lilla energi man har går åt till "måsten", o man spritter ju inte precis av en massa blogg-energi.
Kan kallt konstatera att jag är den mest självduperande människan i ett par ridstövlar.
Varenda dag på jobbet sitter jag o längtar efter kvällens ridtur, när så kvällen kommer o mörkret har lagt sig o tempen fallit ytterligare några grader, har jag minst en miljon ursäkter för att låta bli att äntra min springare. Tänker att : fryser nog ihjäl, Q längtar nog in, plogbilen kanske kommer, Quartzo vill nog hellre klickerträna osv, osv. Snabbt har jag övertygat mig om att slippa undan. Håller nog på att bli gammal o bekväm för jag vet att de kvällar jag inte lyssnar på mina invändningar och faktiskt tar mig ut på en tur, belamrad med el-strumpor, el-sulor o trippla kalsonger njuter både jag o hästen, å jag blir så nöjd över min prestation.
Om jag lyssnar på mitt dumma jag och både tre o fyra dagar hinner passera utan ridning, blir det lite moment 22 av det hela eftersom jag vet att Q får ohanterligt mycket spring i benen, o det blir mer o mer gruvsamt att rasta "den vilde".
Tycker ändå att vår relation går framåt med stormsteg. Hans "dampanfall" har glesnat väsentligt. Han lyssnar så bra på det bästa verktyget jag har : rösten, med den kan jag övertyga honom om att det är lönlöst att börja takta o stressa upp sig. Med några ord kan jag få honom att faktiskt skritta på lång tygel hela vägen hem - en stor seger med denna vintertraumatiska häst.
För övrigt gruvar jag mig för att åter pina mig genom en julhelg. Sedan vår äldsta son dog för 5 år sedan har detta blivit den tyngsta helgen av alla. Även om Johan är med oss varje vaken sekund blir längtan o sorgen snudd på ohanterlig just under julen då ändamålet är att samla familjen.
Känner mig ändå lyckligt lottad som har mina 4-bentingar, dom blir till en oändlig källa till tröst.
Dessutom kommer mitt minsta barnbarn Elvis att lysa upp min tillvaro hela julhelgen.
Avslutar med att önska mina vänner en :
Känner mig ändå lyckligt lottad som har mina 4-bentingar, dom blir till en oändlig källa till tröst.
Dessutom kommer mitt minsta barnbarn Elvis att lysa upp min tillvaro hela julhelgen.
Avslutar med att önska mina vänner en :
GOD & SKÖN och KÄRLEKSFULL JUL!
