3-dagars samlingskurs på Lögdö

Herrejössös vilket hjärnsnurr, jag drabbats av efter 3 intensiva  kursdagar med bästa Katrin Wallberg i fina Lögdö.Kursen var en påbyggnad från vår förra sitsträningskursen.
Hur viktig våra sitsar är, blev väldigt påtagligt nu när vi skulle börja med samlingsarbetet.

Nu blev det äntligen dags att plocka upp våra hästar från den långa låga formen till en form där hästen sänker sin bakdel mer och lyfter sina bogar. En form som min häst med sina rasegenskaper är mer komfortabel med, även om det med rätt arbete kräver så mycket mer av honom.

Fredagen startade med teori hela förmiddagen. Från kl 09.00 fram  till lunch satt vi en stor klunga kunskapstörstande med spetsade öron och sög i oss alla klokkunskaper bästa Katrin Wallberg delgav oss.

Hon pratade i 3 timmar om Biomekanik - vad är framåt nedåt och vad är framåt uppåt?

och det behövdes, inga lätta saker det här.

Hon fortsatte sedan sitt föredrag med att prata om: Vad är egentligen samling?

Vi pratade om vilka vägar som finns för att arbeta med samling

Sista teoripasset före lunch gick vi igenom en repetition av ryttarens sits.

Mätta och fullproppade inte bara med mat utan även nya kunskaper som vi nu skulle omsätta i praktiska övningar, gav vi oss ut till ridplanen.

Katrin gjorde en genomgång av grundarbetet hos varje ekipage, för att se hur förutsättningarna för det samlade arbetet var. Många saker att ta hänsyn till. Katrin med sina hökögon tittade på saker som längningen av överlinjen, den laterala böjningen, rotationen i bröstkorgen, lösgjordheten på innertygeln, användningen av ytter o inner bakben osv, osv. Under tiden var hon på oss hela tiden om våra sitsar.

Som ni förstår blev detta ett gediget arbete för "fröken".

Vi avslutade fredagen m. ytterligare ett teoripass då vi pratade om och fick lära oss:  
Användningen av handen i samlingen.

Efter en svinkall (5+) skritt tur ner till bruket tidig (nåja) lördagmorgon var det så dags att skärpa till sig igen.

Skönt var det att få börja inomhus med teori medan solen värmde upp luften.

Ännu ett intressant teoripass där vi fick lära oss om de äkta,
halvhalterna, halterna o framförallt skolhalten.

Så var det dags att gå ut att öva. Vi fick hjälp med redskap för att öva på den mycket samlande skolhalten.

Solen var så snäll mot oss den log å värmde oss hela dagen. Tjocktröjorna kastades och fram åkte linnen - tack solen vi behövde det, eftersom ytterligare 2 ridpass stod på agendan.

Före lunch hann Katrin titta på oss och kolla vilken form hos hästen som gav bäst resultat för sänkning av hästens innerhöft och höjning av bogarna.

Vi fyllde på med ett teoripass där vi pratade om skänkelns och spöets betydelse i samling.

Vi pratade (mest Katrin) om hästens takt och hur och när vi reglerar den.

Vi avslutade dagen med att lära våra hästar att på signal lyfta sina bakben för att förberda dom för söndagens övningar. Lite olika metoder och reaktioner blev det. Är väldigt glad över min inklickade häst som faktiskt lyfter på ett ben i sänder på bara röstkommando, fast det är ifrån backen det.

Söndagmorgon och regntunga skyar hotar oss, när Quartzo i oväntad frisk skritt promenerar ner till Lögdö med en sovande matte på ryggen. Han gillar stället o jag tror mig ana en stor förtjusning av ett visst litet sött PRE-sto vara anledningen till hans brådska.

Efter två fullmatade dagar känns det ganska proppfullt i min lilla hjärna, så när söndagen visade sig innehålla den ditills mest komplicerade teorin under hela helgen, nämligen Diagonalisering av hästen, kände jag mig som en "förstakladdare" och begrep "nothing". Tänkte att detta får ligga på en 10-årsplan, då är jag nästan 70 år och Quartzo 25, så med stor tur hinner vi.

Jag begrep att syftet som rubriken sa att vi skulle diagonalisera hästens fram-bakben, för att få mer samling. En bra väg för förberedelser för skolgalopp, piaff och annat ouppnåligt.

Efter ett långt och ingående teoripass försökte Katrin få de närvarande att förstå hur, när och varför?

I samlad skara återvände vi ut i den regniga, friska luften för att omsätta teorierna till praktik.

Att ge kommandot lyft till Quartzo från sadeln, gav ingen som helst reaktion. Så jag tror vi jobbar vidare med detta från marken..

Vi avslutade dagen med individuell ridning, då vi fick läxor tjocka som romaner av vår söta fröken som nu överger oss ett bra tag då hon snart ska till att föröka sin lilla barnaskara.

Som ni förstår har jag väldigt mycket i huvudet nu som måste sorteras och struktureras inför höstens och vinterns träning med Quartzo. Det känns i alla fall jättebra och roligt att ha fått så många nya redskap att jobba med.

Så nu sitter jag här och fantiserar om hur glad Katrin ska bli när hon vid sin återkomst framåt vårkanten får se hur mycket vi övat hemläxan.
Träningsambitionerna är höga nu!



Om jag kunde begripa?

Så har det hänt igen då - suck. Tänk om jag kunde begripa.
Efter att Quartzo och hans 2 kompisar stått i hagen och gullat med varandra hela vintern, så upprepar sig förra sommarens jakt av Leo.
Quartzo har hela vintern haft chefsskapet i hagen, men varit ganska osäker i sin roll då han titt som tätt flyttat på sina "kamrateter"
Så fort vi släppte ut de 3 herrarna på större och grön yta började Q jaga stackars Leo igen ????

I fjol var vi hästmäniskor övertygade om att det var de nytillkomna brunstiga stona som utlöste det hela.
Eftersom Quartzo var hingst ända till han var 8, kändes det logiskt.
Men den teorin kan vi nu stryka ett streck över. Efter att halvt grubblat ihjäl mig kunde jag inte komma på nå annat än att Q känner att han tappar kontrollen över sin lilla flock, då ytan blir större. Vi provade att göra hagen betydligt mindre för att testa min teori, men tji. Efter att ha betat sida vid sida med Leo någon timme, upptog han jakten av honom igen. Leo är nu fyllda sex, jag tror han är ganska testosteronfylld just nu, och anar att Q känner detta och därför har behov av sin "tuppfäkning". Teorier, teorier, jag har egentligen ingen aning om vad kära Q:s beteende beror på.
Men väldigt trist är det då han får gå ensam i sin hage.

Del 2 11 frågor. Utmande är :

 Nypan anettenyberg, Elisabeth eharström, Frida fridanygren,Lena lenaz, Angelica tonusbloggen, Kristin nordansjonytt, Eva mestomz,Matilda baxters, Kerstin stallrosen,Jenny jav.blogg.
Carina logdobruksridakademi

Här kommer mina frågor till ER
1)   Hur ser ditt dröm boende ut?
2)   Vilken egenskap saknar du eller vill ha mer av hos din häst?
3)   Vilken film har du sett flest gånger?
4)   Vilken hästträningsmetod tycker du är den bästa?
5)   Vilken musik gör att du inte kan sitta still?
6)   Vilken "kändis" levande eller död skulle ta vilja ta ett snack med?
7)   Du måste tillverka en 4-vägs korsning, vilka hundraser skulle du välja?
8)   Vilken faktabok återvänder du till mest?
9)   Vad skulle du vilja hinna med mer av varje dag?
10) Har du skrattat idag?
11) Har du lärt dig något nytt idag?

Långtråkigt? Bloggtorka? Del 1

Vet att vi djurägare inte har så mycket tid till övers, men såg på Yr att helgen blir en innesittarhelg då kan du roa dig med att svara på min frågor. Tycker att det skulle vara jättekul om du gör det. Upprinnelsen är hämtad från en av mina "favvobloggar" häst och hund.

- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their "tagger" and post it on their
- Then, choose 11 new people to tag and link them on your post.
- Create 11 new questions for the people you tag to answer.
- Go to their page and tell them they´ve been tagged!
- Do not tag back to the person who had alredy tagged you.

Här är frågorna jag fick av Ann-Louise

1) Om du vann 6 miljoner och inte fick ge bort något, utan bara spendera själv - vad skulle du göra?
jag skulle bygga det lilla huset vid havet jag länge drömt om. Huset ska finnas i sydligare nejder, Portugal?
Spanien? På framsidan ska det finnas en brygga där min kära make kan knyta fast sin segelbåt. På baksidan ska det finnas stora gröna ängar med lösdriftsliv för Quartzo och "gubbens" trygga häst.
Huset ska ha dörrar och fönster där hästarna kan kika in när dom vill nåt. Taket i huset ska vara glasat så att vi kan ligga och studera stjärnorna i mörkret. Men pengarna räcker nog inte.

2) Vilken är den bästa bok du läst och varför?
Jag är en riktig bokmal och har läst så många bra böcker. Böcker som man läser sakta, sakta på slutet för att få vara kvar i upplevelsen. 100-åringen var en bok som fick mig att skratta högt, en riktig feel-good-bok.

3) Berätta om någon människa du mött som betytt eller inspirerat dig extra mycket.
Vår älskade son Johan som dog för 6 år sedan, var min stora inspiratör. Han var så empatisk, klok, nyfiken och påläst. Trots jobb och familj, ringde han mig flera gånger om dagen när han plockat upp några nya intressanta rön som han ville diskutera. Saknar hans samtal vareviga dag.

4) Tror du det finns liv på andra planeter?
För mig är det en självklarhet att det finns liv på andra planeter. Känns ologiskt om vårt lilla sandkorn i universum vore den enda "befolkade"

5) Vad gör du en perfekt dag?
En perfekt dag måste vara väldigt låång. Börjar gärna dagen före tuppen med hundpromenad i skogen, njuter av solstrålar och fågelkvitter och den fräscha morgonluften. En lång frukost i lugn och ro med div. läckerheter och absolut jordgubbar. Sedan en tur på Quartzo då han är på sitt bästa humör och bjuder på en massa skoj. Åker sedan gärna och blir lite ompysslad, frissan eller massören eller nå annat njutbart.
Eftersom det här är en riktigt lång dag, flyger jag en sväng med gamla pappa för jag vet hur glad han skulle bli. Seglar en sväng med maken för att göra honom lycklig. Blir sedan ett uppsamlingsheat med alla nära å kära. Vi hittar på en massa bus tillsammans och alla har jättekul. Vi samlas vid dukat bord i solnedgången, vi äter och pratar i många timmar. Vi sjunger och dansar till solen går upp igen.

6) Om du kunde ge dig själv som 15-åring ett retroaktivt råd, vad skulle det vara?
Jag var en väldigt vidlyftig tonåring så jag skulle definitivt be mig byta kompigäng

7) Vad gör dig glad?
När jag känner den rena sanna kärleken från min omgivning, både människor och djur. Blir glad över den första tussilago, den första tranan. Glad över alla ljuvliga ungar som säger och gör så mycket dråpligt.

8) Vilket var ditt favoritplagg när du var 15 år?
Jag minns en kort-kort orange klänning med trumpetärmar som jag kände mig väldigt fin i.

9) Vad visste vi inte om dig?
Jag kan navigera, segla och är en hejare på att busvissla

10) Vad är det mest pinsamma du gjort?
Det är mycket det, men kommer att tänka på en gång när jag klappade en ridkompis på magen och sa :
men nu är det inte långt kvar, varvid hon svarade : jag vänter inte barn jag ser ut så här.

11) Vilka  5 saker skulle du helst vilja gjort innan du sitter på hemmet?
1. jag hoppas att jag kan känna att jag gjort vad jag kunnat för att vi ska få en mänskligare värld.
2. sett och upplevt många olika länder och kulturer.
3. blivit en mästare i min hästhantering
4. omskolat mig till trädgårdsmästare
5. jag skulle vilja att jag har haft massor med tid med barnbarnen

SLUT

En mycket lyckad Klickerkurs

Jag for till Uppsala i höstas och gick en grundkurs i "klickerträning" för häst. Tyckte att det var lattjolajbans, och kände redan då att det här sättet att träna häst vill jag gärna fördjupa mig i.
Tog därför kontakt med Carolina Fransson från OHR som har en gedigen erfarenhet inom området.
En underbar tjej, beteendevetare i grunden, kunskaper hon har stor nytta av vid utbildning av hästar och deras ägare. Bokade in henne för en kurshelg vid "vårt" kära Lögdö Bruk. Vid såna här tillfällen är jag tacksam över Face Book, för efter att annonserat några dagar var kursen fulltecknad.
Att klickerträna eller belöningbasera som Carolina föredrar att kalla det, är för mig ett underbart sätt för både häst o människa att träna eftersom man tränar genom att säga JA till hästen och aldrig nej och fy.
Det ställer inga stora krav på hästen, men desto mer på den som håller i Klickern.
Som hästägare får man verkligen skärpa till sin känsla för att "läsa sin häst". För det gäller att ha en plan med sitt tränande och se och känna vad hästen funderar på att göra i sitt nästa steg.
Ett glatt nyfiket gäng dök upp på lördagmorgon vid ett svinkallt, blåsigt Lögdö Bruk.
Carolina gav oss en mycket intressant teorilektion under förmiddagen. Eftermiddagen gick till att "klicka in" våra hästar. Spännande att få följa de olika reaktionerna hos hästarna, en del fattade "galoschen" direkt, några hade inte riktigt motivation pga. andra prioritet er. Men till slut kunde alla associera ljudet med trevligheter.
Det finns invändningar mot det här sättet att träna eftersom många tror att man får en tiggig häst, men det är faktiskt tvärsom. Den första övningen hästarna får lära sig är att INTE tigga. Hur många icke-klicker-tränade hästar vänder bort huvud och blick vid åsynen av en morot?
Vid dagens slut var både 2 och 4-benta trötta och nöjda.
Söndagen bjöd på ett strålande väder, vi kunde skala av oss våra vinterkläder, lager efter lager. Till slut räckte våra kortärmströjor till i värmen. På morgon fick vi lägga upp en personlig plan för dagens träning.
Å det blev väldigt varierande övningar, så kul.
En ville träna på att få sin häst att stå stilla och vänta. En ville träna sin häst på att ta sprutor vilket var ett trauma för hästen. Planer på att lugna stressade hästar, långtygling, att få sin häst på volt med fin böjning var ett annat önskemål. Quartzo fick hjälp att träna på sånt han upplever som hemskheter allt sånt där som man helst ska sätta hovarna på tex. presseningar, bommar, pallar o annat "otäckt".
Den här typen av träning kan användas till allt. Vardagslydnad, trickträning, frihetsdressyr, problemlösning, man kan lära hästen vad som helst med hjälp av klickern, lyfta skuldrorna, fatta rätt galopp, skolor, you name it. Det bästa av allt är att hästarna verkligen älskar det här sättet att träna eftersom jobbet alltid belönas. Jag skulle inte gå till jobbet varje dag om jag inte visste att jag får betalt.
Ett gäng supernöjda kursdeltagre avslutade med att kräva att Carolina snart kommer tillbaka.

Nu blir jag glad......

för det är väl det man ska vara till påsk? 4 hela lediga dagar! oj vad jag planerar.
Vi har så mycket roligt för oss Quartzo och jag.
Antingen blir det ett pass AR, lite klickerträningen eller så ägnar vi oss åt Parelli-träning som vi kommit igång på allvar med.
Jag brukar känna av min lilla häst, vilket humör han har för dagen, så anpassar vi träningen efter det.
Har han haft en jobbig dag i hagen och är på Blä-humör, tar vi bara en funderarsväng till skogen.

Vädrets makter kan dra dit peppern växer, man blir yr i kepsen av alla omslag, tänk för 14 dagar sedan stog jag i shorts och linne och skrapade färg från huset, nu tar jag på mig vinter pälsen igen i takt med att Quartzo gör sig av med sin. Ja ur led är tiden, m.a.o är allt som vanligt.
Tänker inte låta ngt. som helst väder sätta P för vår påskträning i alla fall.

Inleder väl påsken med en date med er kära "systrar", för det finns inga ursäkter att skippa Blåkulla i år heller. Å du min skadade vän Lena, dig har jag bokat en plats åt, bakom mig på Q så kan Catch flyga bredvid. Som vanligt gäller att den som kommer fram först sätter på kaffe och luftar vinet.
Då syns vi på torsdag då, det kommer att bli skoj, glöm inte att ta på rejält med oavtagbara underbyxor så vi inte råkar lika illa ut som påskkärringarna gjorde förr, då väntade nämligen en hoper jävlar på Blåkulla. Dom tog sig an kärringarna när dom landat, vände upp och ner på dom ställde dom på bordet och använde dom som ljusstakar.

jag blir så arg..............

och upprörd när ryttare inte kan lyssna på sina hästar.
Om Quartzo under våra turer stannar upp gång på gång, stelnar till och höjer sitt huvud, så är det självklart för mig att en fara hotar honom. Jag tar honom på allvar. För honom handlar det ju om överlevnad. Hästar är inte rädda att bli skadade, dom är rädda för att dö. Att då få uppleva ,ryttare som kör sporrarna i magen på sin häst och dessutom kallar den för fjantig, gör ont i mitt hjärta. Vilket svek,  ett sätt att totalt förlora förtroendet hos sin häst. I värsta fall sätter man på en grahmantygel eller annat otyg inför nästa ritt för att ha "kontroll". Tror inte det beror på att ryttaren är ond med flit, men det tar banne mig ingen som helst hänsyn till hästen varken som bytesdjur eller individ.
Ju mer snören på hästen ju mindre i huvudet på ryttaren

jag blir så ledsen....

Lördagen var en fantastisk dag vårsolen värmde och smältvatten ilade utefter vägarna.
Min kära lilla vän Lena och jag hade bestämt träff med vår följeslagare Frida för ännu en rolig Parelli-dag.
Vi tog en promenad med våra 4-bentingar ner till Lögdö Bruk, eftersom halkan satte P för oss på den plan vi brukar träna på. Underlaget där var perfekt, några decimeter snö med bra fäste för hästarna.
Lena kvittrade, var fylld av ambitioner o träningslust, så efter att jobbat med sin lilla cob-ponny Catch en stund, så tyckte hon att det var läge att sitta upp en liten stund på honom. Det har hon gjort väldigt många gånger under vintern o det har gått helt lysande. Det gick bra nu också, en stund, sen fick Catch ett glädjeryck såg det ut  som i alla fall. En präktig bakutare så där som glada hästar som vill leka gör varenda dag i hagen. Lena for upp i luften och i en båge mot marken. Blir förundrad hur mycket jag hann tänka under Lenas luftfärd, först tänkte jag att vilken tur att det finns snö att landa på, det här kommer nog att gå bra. När jag sedan såg hennes landning, som fortfarande spelas upp som en film i mitt huvud, förstod jag att det här blir inte bra.
Lena landade med huvudet före som fick dämpa hela kroppsvikten. Jag såg knycket i Lenas arma nacke.
Vi insåg snabbt att hon inte skulle röra sig. Frida tröstade, pratade, och bredde över henne allt vi hade.
Tack och lov var hon kontaktbar, men hade fruktansvärt ont. Q o jag mötte upp ambulansen.
På Sundsvalls sjukhus konstaterade man fraktur på 7:e halskotan, där smärtlindrade man henne för vidare transport till Umeå. Där har man fixerat nacken. Usch! vad onödigt allt känns just nu. Vi är gamla nog att inse faran med hästeriet men lyckan och glädjen tar överhanden, och är oturen framme som den var nu, så kan man ju råka illa ut i vilken situasion som helst.
Fick till min fasa höra i morse att man upptäckt ytterligare en fraktur i ryggraden.
Trots detta tror läkarna att hon ska bli helt återställd. men det är en lång och smärtsam resa hon har framför sig, finaste lilla Lena och jag tänker på henne hela tiden,
Förstår nu hur mycket hennes dagliga små rapporter om Catch betyder för mig, saknar dom oerhört.

Jag vill INTE......

Jag är en sån där konstig prick som älskar alla sorts väder. Ju mer väder, ju bättre.
Går gärna ut och njuter av snöstormar, spöregn, och höststormar MEN det finns en sak som totalt släcker min livsandar och det är kyla. När termometern kryper ned mot tio minus, vill jag inge mer. Lider nått oerhört, och fryser nästan ihjäl. Jag sitter här med "skägget i brevlådan" som innehavare till två stora hundar som alltid i alla lägen vill gå ut, och en häst som måstes rastas åtminstone varannan dag. Har införskaffat allt i el-väg som kan värma, elsockor, elsulor, såna där kemiska kuddar man har i skorna. men inget kan lura mig. Jag vill bara lägga mig på soffan och dra en filt över huvudet, men det gå ju inte!
Vilken tur att man har lite sommarbilder att hämta tröst i.
Det ger mig vetskap om att jag nog överlever denna vinter också

Med mera focus på sitsen

Igår startade vi upp en mycket efterlängtad kurs i Lögdö Bruks ridakademis regi (www.logdobruk.se/Ridakademi) det är så härligt att få inspiration denna dystra årstid.
Vår "fröken" denna gång är duktiga Angelica Hesselius,( http://www.tonus.se/) som är utbildad ridinstruktör i Integrerad Ridkonst, hos Christina Drangel. Tanken är att vi ska få utforma kursen efter våra önskemål. Ibland med häst och ibland utan.
Igår fokuserade vi på förra helgens "trend", sitsen fast vi tog det från andra hållet dvs. vi fick försöka känna av hur våra kroppar reagerar i olika lägen. Intressant och avslöjande. Vi provade att sitta på våra händer för att känna trycket av sitt-benen, å man blir mörkrädd när man känner hur spetsiga våra rumpor (även m. rejäl beklädnad) är,kunde inte låta bli att tänka : ska man verkligen utsätta en hästrygg för dyl.?
Kul var det att få se så många nya ansikten, alltid trevligt att få utbyta erfarenheter med nån annan än de man i åratal redan "tjatat" med. Nu längtar jag väldigt mycket efter nästa kurstillfälle.

Sits-clinic med Birthe Vogelius.

Lägg till bildtext

Vill visa en bild jag tog under besöket på Katrins undersköna hingstar. Där kan man snacka spänst!

Nyligen hemkommen från en lärorik helg med mycket Aha-upplevelser, inspiration och bättre kroppskontakt. Hade förberett mig väl för denna helg med att studera Birthes mycket läsvärda bok : Spänst & Harmoni i ryttarens sits. Dessutom passade jag på att besöka min sjukgymnast dagen före avresa. Har under många år haft problem med en ond höft, som jag fått åtgärdad med jämna mellanrum på SCA hälsan.

Jag har trott att det är min höftböjare (som många ryttare har problem med) som varit anledningen till mitt onda, o att höger ben som ständigt kortas. "Min" sjukgymnast sa att han anade att mitt problem antagligen härrör från bålen - hmm intressant att ha det med sig till clinicen. Väl på plats i Vännes hos vår fröken Katrin Wallberg o hennes fantastiska ny byggda anläggning : Ridkonst Norr, började Birthe dagen med en föreläsning om Ryttarens Bärighet. Hon pratade om rörlighet, stabilitet, balans, följsamhet, muskelstyrka och avspändhet, lite om koordination, tajming och känsla. Birthe är en intressant föreläsare som på ett lättbegripligt sätt förklarar vad hon menar.
Så var det dags för sitsanalys. Tyvärr kunde inte alla som ville få en sådan pga. tidsbrist, så det var "först till kvarn....." jag var en av lyckligt lottade som med stor pessimism äntrade sadelbocken med en tryckmatta kopplad till dator, som skulle avslöja min sneda, skeva kropp inför hela församlingen. Snopen och förvånad fick jag veta att jag var en väldigt rak o jämn ryttare - Tjoho!
Procent fördelningen på de bägge sidorna var nästan bra, men bara nästan.  Snopen så att jag höll på att trilla av bocken fick jag höra av Birthe att mitt problem med höften antagligen kom från bålen därför att jag  jag antagligen rider med den ena axeln något framskjuten. Jamen visst har aldrig tänkt på det förut men när hon sa det var det solklart, det gör jag ju. Fick lägga mig på golvet o Birthe drog o strechade min kropp under några minuter. Sen hoppade jag upp på tryckmattan igen o min belastning o tryckpunkter var förändrade till 50/50 - fantastiskt! Kändes sedan som ett äventyr att följa den ena ryttaren efter den andra som klev upp på mattan med spridda resultat (många ryttare går omkring med gamla skador) o sedan få se Birthe under några minuter rätta till problemen som gav ett mycket bättre resultat vid den andra sittningen på tryckplattan.
Snabbt kunde "vi" (AR-tanterna) konstatera att vi AR-ryttare genomgående hade bättre fördelning o tryck i våra sitsar.
I församlingen fanns både dressyr och hoppryttare, å det var roligt att vi kunde samlas så här under samma tak. Det blev som en uppenbarelse när vi såg vad lite som behövs för att underlätta sin sits o i förlängningen underlätta för våra hästar. Efter dagens övningar lät vi Birthe provsitta i en AR-sade vilket hon aldrig gjort. Skoj att se hennes reaktion, hon kände efter o funderade väldigt länge innan hon sa nåt. Efter en stund i sadeln sa hon så här: en sån här sadel ger antagligen en väldigt optimal sits, man hamnar rätt utan ansträngning. Sadeln är smal o lättare för kvinnor att sitta i, den finns inte en massa uppbyggnad typ knävulster o dylikt som låser ryttaren i en felaktig position. Dessutom konstaterade hon att vi i den sadeln med vårt sätt att rida ger oss stabila mellandelar.Hon hade även en del invändningar mot sadeln, men likt en gammal hund, väljer jag att höra det jag vill.
Vi avslutade en intressant dag med en delikat middag, med vinfnitter o efterrätt.
Söndagen startade med en resumé av gårddagen, sen följde en föreläsning om våra olika kroppsdelar, o hur vi kan hjälpa dom på vägen mot en harmonisk sits. Efter lunch fick vi träna, strecha med olika hjälpmedel på olika stationer. Gammkroppen fick sig ett rejält uppvaknade. Nu ska här inhandlas bollar o balansplattor för detta är något jag tänker fortsätta med. Avslutar med att säga att
 får ni möjlighet att delta vid en Bithes clinics GÖRNE!!!!!!

Nyttigt o välgörande.

Bildbevis på konverteringen.............

SKOGSMULLE har landat !
Snart 4 år har gått sedan jag träffade min blivande, högtempade, sönderstressade, ädla fullblodshäst.
Ambitionen var att ge honom ett gott liv efter alla trauman han genom lidit.
Nuuu känns det som om vi är väldigt nära den drömmen. Quartzo har den sista tiden blivit den lugna trygga häst, jag hoppades att han skulle bli. Jag blir stum av förundran varje kväll på våra turer, alla övereaktioner är som bortblåsta, han blir sällan överilad, visst finns motorn o springglädjen kvar, men nu med behärskning.
Tycks vara så att vårt o hästars tidsperpektiv är väldigt olika. I hästarnas värld, krävs lång tid för att övertyga. Med min förra häst tog det nästan 5 år innnan jag kunde be henne om vad som helst.
Så jag har förstått att tålamod är den största förutsättningen för att få hästen dit man vill.
Att Quartzo dessutom ser ut som en riktig Skogsmulle, som ni kan se på bilden som föreställer hans käkgrop med tillhörande långskägg förstärker ju bara Skogsmulle-känslan - hihi

Vår "SKORESA"

Igår var det dags för hovslagarbesök. Varje gång Kalle kommer drar jag mig till minnes hur vi hade det i begynnelsen Quartzo o jag. Fick inga signaler ifrån Helmers när jag bestämt mig för att det var honom jag ville ha. Mer än att jag skulle vara väldigt försiktig när jag tog på bakbensskydden, eftersom han var extremt rädd om sina bakben. Nåväl, han var nyskodd när jag hämtade honom så jag funderade inte hur det gått till.
När det så var dags, visade det sig att detta med skoning skulle bli ett stort problem. Hovslagar-Kalle ända från Ånge, skodde under den här tiden THF:s ridskolehästar så han fanns nära till hands.När han åtog sig att sko min häst hade vi ingen aning om vilket hästjobb som låg framför oss. Vi fick ge upp vid första försöket. När Kalle försökte lyfta Q:s bakben försvarde han sig med att försöka lägga sig över den stackars hovslagaren. Hmmm ett jätteproblem tornade upp sig. Försökte lösa problemet med massor med tålamod. Misstänker att han vid tidigare skoningar var nerdrogad, o det kändes inte som min lösning.
Gjorde i stället så att jag dagligen tog på o masserade hans bakben, för att övertyga honom om att inget farligt skulle hända. Började sedan försiktigt med hjälp av ett grimskaft be honom lyfta sina hovar pyttelite ifrån golvet, belönade o berömde, ökade sedan succesivt avståndet. Det här höll jag på med drygt ett år.
Kalle kom med jämna mellanrum o provade, med samma resultat som tidigare, dvs. Q försökte stjälpa omkull sig. Min bästa hovslagare hade en ängels tålamod, o sa att eftersom han aldrig visade några som helst aggressioner, kunde han stå ut. Han lyckade till slut få av honom skorna o verka litegrann. och jag fick investera i ett par boots. Nu har Kalle skott Quartzo i snart 4 år ,o dom har blivit de bästa vänner.
Quartzo har fortfarande nått trauma i sitt ena bakben, som gör honom lite bökig, han har helt uppenbarligen upplevt hemskheter i detta ben. Han darrar, visar underkastelesignaler o tycker att det är extremt jobbig att dra ut detta ben bakåt, men det går!
Känner stor tacksamhet att Kalle varit närvarande under vår "skoresa",

ALLA BORDE HA EN HÄST..............

Jag är en sån där människa som vill o försöker tro gott om mänskligheten, även om man dagligen får bevis via media att så inte är fallet. Men jag sätter på mig skygglapparna o försöker ändå. kanske är det en bekvämlighetskänsla. Livet blir lite lättare att leva om man tror på godheten. Men när jag då stöter på patrull, vilket jag gjorde igår så blir jag så överdrivet besviken o ledsen. Mitt mående var kört i botten när jag på kvällskvisten for till Quartzo. Som ni vet fungerar det inte att vara upprörd i hästars närvaro, så med lite djupandning o försök att nå mitt förnuft, gick jag ut för att ropa in min häst. När han kommer gående emot mig o hummar, smälter hjärtat som smör i stekpannan. Redan där mår jag så mycket bättre.
Väl uppe på hästryggen i den milda kvällsluften, stannar världen till o det är bara jag o Quartzo som existerar i mitt medvetande. Quartzo som är den bästa terapeuten, är så lugn o stillsam. Han hoppar till när 2 hästar kommer rusande (i sin hage) ur skogen mot oss, han blir 2 meter i mankhöjd o hård som betong. Men efter 15 sekunder när han konstaterat att det inte var något farligt slappnar han genast av o traskar lugnt vidare.
För några år sedan hade sådan upplevelse fått upp honom i varv halva dagen.
Red några varv på träningsplanen, men hör o häpna, Quartzo var så lugn att han inte iddes galoppera.
Eftersom jag nu tror så gott om allt så kändes det som om Q var medveten om mattes tuffa dag o därför var extremt lugn. Inte vet jag men en behaglig tanke är det i alla fall.
Tror att världen skulle se så mycket bättre ut om alla elakingar hade en häst som terapeut

DET ÄR ALDRIG FÖR SENT

...........att uppta sitt bloggande, en klyscha jag uppfann just nu.
Det är ju inte så att Quartzos o mitt liv är händelselöst - tvärtom, vi har så mycket bestyr att tiden aldrig vill räcka till. Efter mitt sista inlägg i juli har Quartzo gått i egen hage. Vi har provat med jämna mellanrum att släppa ihop pojkarna, men Q har genast tagit upp sitt jagande av Leo. Så jag har levt med en ledsen magkänsla hela hösten, eftersom han blivit helt olycklig då hans hag-grannar försvunnit ur sikte.
Men så......invigde vi det nya året med att prova ännu en gång, o nu fungerar det tack o lov igen.
Matten är väldigt lycklig av att få se sin häst i den lilla lugna, vänliga flocken. Har förstårs funderat jättemycket över det hela o jag kan inte för mitt liv hitta någon annan anledning till hans agerande mer än att allt startade då hagen bredvid fick en ansamling av brunstiga ston.
Idag mår Q så inni baljan bra, han är lugn, sällskapssjuk, o så otroligt vänlig. Visst finns det lite kvar av min "vinterhäst" men det är så logiskt med tanke på att hästarna för det mesta står stilla i hagen o bara äter - någonstans måste ju energin ta vägen. Av nöd är jag tvungen att rida honom minst var tredje dag annars blir han oridbar för mig. Kan kännas lite kämpigt ibland då vi den här årstiden är hänvisad till en smal, kurvig o halkig väg som vi delar med många bilister som lämnat huvudet hemma, o många travhästar som dyker upp i hiskelig fart.
Gick en klicker-kurs i höstas o den har gett oss så mycket glädje, så det blir en uppföljning till våren.
"Parellandet" känner jag fortfarande starkt för men tycker att det är svårt att träna utan instruktör, man blir lite mesig då man inte vet om gör rätt. Fick ynnesten att visa vårt samarbete för Frida Nygren vid ett tillfälle. Tror hon tyckte att vår relation var ok. Fick lite övningar med mig i bagaget, som vi med stor glöd övar på, men jag vill ha mer, mycket mer!
Några dagar i veckan beger vi oss till en närliggande plan o tränar lite skolor, o galoppfattningar o det blir som det alltid blivit, ömsom vin o ömsom vatten. Att påstå att vallacker skulle vara jämnare i humöret än ston, är min värld en fördom. Det är alltid spännande att lyssna in vad min kära häst har för dagsform.
Till helgen ska jag o några av mina hästvänner åka till Vännes o vår fröken Katrin och delta vid en 2-dagars clinic i sitsträning. Kursledare är sjukgymnasten, författaren o ryttaren Birthe Vogelius som skrivit en bok jag rekommenderar: "Spänst och harmoni i ryttarens sits". Hon har utvecklat ett analys-system då hon via en pallbock med sadel, och kan se på en dator hur man belastar o använder sin sits. Hon ger sedan råd om vad man behöver göra med sin kropp för att underlätta. Det ska bli väldigt spännande o roligt att delta.
Veckan efter ska vi AR-tanter starta en kurs, i just sitsträning. Fina Angelica Heselius som utbildat sig hos Christina Drangel blir vår fröken vid 10 tillfällen. Det blir både med o utan häst beroende på vädret.
Känns himla bra att ha mycket att se fram emot denna dystra årstid.
Här o nu ser jag mest fram emot kvällen då jag får borra näsan i min isbjörnsbeklädda underbara häst igen.